På väg ner till Sundre följdes jag av envist regn ett bra tag, men sakta löstes det upp och vi fick en riktigt fin förmiddag på öns sydspets. Femton fågelsugna medmänniskor mötte upp vid parkeringen norr om Hoburgsklippan. En knapp vecka in i september gör att det ”riktiga” höststräcket inte är i full gång, men vi fick smakprov på en hel del trevligt samt gott om tid för trevliga och givande samtal. Väl så viktigt i våra annars så digitaliserade liv. Redan över parkeringen drog en rödglada omkring och små gäng med bofinkar, ängspiplärkor och sädesärlor gav sig till känna. Bland alla dessa ”pip och svirr” kunde vi även höra det nåltunna locklätet från rödstrupig piplärka, en tämligen rar fågel från våra nordligaste utmarker. En storlom försökte smita förbi ”bakom ryggen” men blev förstås avslöjad. Härnere på sydvästhörnet är det inte ovanligt att just lommarna tar en genväg över udden när de ska byta fiskeplatser.

Rödglada. Foto: Per Smitterberg.

Eftersom vinden var tämligen frisk och från sydväst var fångsten i Sundregruppens nät inte så magnifik. Därför ägnade vi oss åt att spana in det som drog förbi. Sparvhökarna hade börjat röra på sig men inte många drog ut i motvinden. En ung brun kärrhök valde också att vänta med flytten. Bland sädesärlornas locktoner kunde även några gulärlor höras. Det började nu att knorra i många magar (vi som inte tog med fikakorgen) så det blev återtåg mot parkeringen. Eftersom det pågick rabbisjakt på backarna norr om parkeringen valde vi att dra upp till fyren för fortsatt rovfågelspaning. Närmare två timmar där gav två kungsörnar, en rödglada, två havsörnar och några ormvråkar.

Inget besök i Sundre utan ett stopp vid Muskmyr, något som alltid bör efterlydas. Ibland är himlen full med rovfåglar men idag var det en ganska lugn tillställning. Under de två följande timmarna fick vi i alla fall ihop tre kungsörnar, tre havsörnar, minst fyra lärkfalkar, en tornfalk och några ormvråkar. Det är inte alltid som anteckningsboken blir överfull men enligt min mening består fågelskådning av ”så mycket mera”. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.