Under den gångna veckan försvann snön som föll över ön för en dryg vecka sen. Men under lördagskvällen fyllde det på med ett nytt vitt lager, ganska slaskigt, över öns östra sida. Däremot fick vi, tolv deltagare, en nästan klar och vindsvag förmiddag i Ronehamn som var dagens utflyktsmål. Som jag inledde informationen för deltagarna är Ronehamn med omgivning en riktig magnet för vinterstannande sjöfåglar, främst sim- och dykänder samt skrakar. Efter att jag beskrivit områdets olika delar och kvaliteter, både under vinter och vår/sommar, ställde vi oss att spana av viken norr om Ålarveområdet. Bland det första som passerade var en havsörn som fick rejäl fart på allt i viken. De lugnade sig dock ganska snart så att vi kunde gallra ut de olika arterna. Den talrikaste fågeln ute på vattnet var dock ingen and utan sothönan. Både längs den södra stranden men främst vid hamnområdet låg de i stora gäng.
De annars mycket talrika viggarna och bergänderna tycktes vara på annan plats, men vi hittade några fina bergänder, både hanar och honor, så att det pedagogiska inslaget fick komma till sin rätt. Att skilja dessa två arter är ofta lite trixigt, men det gäller bara att titta på ”de rätta detaljerna”. En annan läckerbit som ofta ses i stora flockar är salskraken, men idag såg vi bara några enstaka. Lyckligtvis var en fin hane på hyfsat avstånd vid hamninloppet. En skäggdopping kunde också prickas av.
Eftersom flera av trädgårdarna nere runt hamnområdet har fågelmatningar, finns det en hel del tättingar vilket förstås drar till sig hungriga hökar. Vi fick se två sparvhökar, en hona samt en vacker gammal hane med ”rostigt” bröst. Som tur var lyckades alla deltagare ”hålla sig på benen” trots den lömska ”svartisen” i området. Vi kände oss nu ganska nöjda och samtidigt tilltog kaffetörsten. Därför vandrade vi åter mot bilarna där de flesta tog fram fikat, alltid en höjdpunkt på utflykten. Nöjda och uppvärmda av fikat tackade vi varann och hoppades att snart få ses i fågelmarkerna igen.
Per Smitterberg