När man läser dagens datum så finns det ju gott hopp om en välsjungande fågelkör i de gotländska markerna. Dock hade många av de tropikflyttande insektsätarna (många sångare och flugsnappare) tagit längre tid på sig upp till oss i Norden. Dessutom hade SMHI varnat för väderomslag med regn denna morgon, men som tur var hade de fel. När en härligt stor skara med fågelvänner, 21 stycken, samlats fylldes undertecknad med gott hopp inför skådarframtiden. Detta tycks definitivt vara en hobby på frammarsch.

Även om de flesta av deltagarna säkert var gotlänningar, kändes det bra att de fick en beskrivning vad som kännetecknar ett gotländskt änge. Utformandet av denna landskapstyp, eller biotop, fick sin början redan under järnåldern och har sedan varit mer eller mindre levande fram till idag. Tidigare fyllde dessa ängen ett viktigt syfte när det gällde djurfoder under den magra vintern. Man tog tillvara hö från slåttern samt lövsly som också blev vinterfoder. Nuförtiden är i stort sett alla ängen, som hålls i detta skick, skötta av hembygdsföreningar och liknande i de olika socknarna. Det är förstås ett mycket viktigt uppdrag och arbete för att bibehålla dessa biologiskt värdefulla biotoper.

Trädpiplärka. Foto: Per Smitterberg.

Vi startade nu vandringen längs den markerade stigen som leder besökarna genom änget. En fasan markerade sitt revir redan vid parkeringen medan en korp flög förbi. Som jag skrev i inledningen saknades flera av de klassiska sångrösterna så vi fick hålla tillgodo med det som bjöds. Trädpiplärkan hördes på flera ställen, ute över de omgivande fälten drillade och sågs sånglärkor medan taltrast och koltrast fanns lite varstans i änget. I vart och vartannat hålträd var det bebott av kajor, en riktig karaktärsart i ängena. Skogsduvan tillhör också den skaran tillsammans med stararna. En av lilleputtarna bland fåglarna har en desto kraftigare sång, nämligen gärdsmygen och den fanns lite överallt i änget. Efter en stillsam vandring var vi åter vid parkeringen där en lärkfalk raskt flög förbi och den fick bli det sista som skrevs in i obsboken. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.