|
Årets kungsörnsymposium, det nionde i ordningen och för första gången på Gotland, hölls den 27-30 september. Drygt 120 deltagare, vilket var rekordmånga, samlades vid Holmhällar alldeles vid havet på sydöstra delen av ön. Förutom många inom de regionala kungsörnsgrupperna deltog också bland andra representanter från länsstyrelser, Naturvårdsverket, vindkraftsindustrin, Naturhistoriska riksmuseet, forskare, Artdatabanken, kommun, SVA, Viltskadecenter, SOF och ornitologer. Symposiet arrangerades av Gotlands Ornitologiska Förening och Länsstyrelsen i Gotlands län. Huvudteman under helgen var vindkraft, kungsörnskador, sekretess- och skogsbruksfrågor. Preliminära resultat för 2007 visar att 442 par kungsörn häckade i Sverige varav 199 producerade ungar. Kungsörnen anses idag ha en gynnsam bevarandestatus, utifrån de befintliga beräkningsmetodiker som används.
Vindkraft och örnar
Efter 1970-talets energidebatt startade vindkraftsutbyggnaden under 1980-talet. På Näsudden, där Sveriges största vindkraftpark finns, fick deltagarna se både havsörnar och kungsörnar. Här har flera örnar dött av kollisioner med rotorbladen under senare år. Trots att varken någon studie eller aktivt letande har genomförts har det ändå hittats åtta örnar som dödats av vindkraftverk på Gotland, sju av dessa på Näsudden.
Vindkraften byggs ut och framöver kommer allt fler vindkraftsärenden diskuteras.
Under symposiet redogjordes för framtidsutsikterna för vindkraften och för hur utbyggnaden nu underlättas genom politiska beslut. Vindkraftsutbyggnaden anses ha varit för långsam och kringgärdad av för hårda prövningar för att de politiska energimålen ska kunna uppnås. Det kan nu förväntas att estetiska, kulturella och visuella invändningar mot byggnation av vindkraftverk kommer att tillmätas betydligt mindre betydelse. Naturreservat eller NATURA2000-områden kommer i allmänhet inte att vara skäl för att hindra exploatering. Avgörande blir om vindkraftsutbyggnad strider med syftet med reservatet. Denna inriktning kan bli ett problem för fågelskyddet vilket SOF framlyfter. Den vindkraftspolicy som SOF arbetat fram innehåller krav på att fågelskyddade områden måste undantas från vindkraftsexploateringar. Utan att det i varje enskilt fall måste bevisas att det finns betydande negativa effekter för fågellivet. Policyn pekar på vikten av att områden som är viktiga för fågel ska utpekas i ett tidigt skede för att dessa ska kunna undantas från vindkraftsetableringar. Det är angeläget att inte bara redan skyddade områden förblir oexploaterade utan även andra värdefulla fågelområden. Hittills har framför allt kustmiljöer i södra Sverige bebyggts men nu är inlandsskogar och fjällmiljöer även aktuella.
Vattenfall redovisade under symposiet att företagets avsikt är att öka andelen vindkraftsproducerad el men att det ska ske i dialog med bland andra ornitologer. Vattenfall lyfte fram vindkraftskollisioner i jämförelse med andra dödsorsaker hos örnar, en risk de menar endast är relativt liten. En studie inför en planerad vindkraftsutbyggnad i ett örnrikt område vid Forsmark i Uppland är under uppbyggnad och eventuellt även en studie vid den befintliga vindkraftsparken vid Näsudden på Gotland. Vattenfall kommer att satsa 40 miljarder kronor på vindkraft – om något satsas på undersökningar av effekter på fågel, och i så fall hur stor del, återstår att se. Såväl staten som vindkraftsexploatörerna avsätter endast blygsamma resurser på att utreda miljöeffekterna av vindkraftsutbyggnad. Vid planering av en utbyggnad ska det även göras en MKB (miljökonsekvensbeskrivning). Den ligger som underlag för miljödomstolens beslut. I framtiden får kommunerna beslutsrätt för mindre anläggningar– ett led i syftet att utbyggnaden ska underlättas. I nuläget är MKBarna otillräckliga i många fall. Det behövs tydligare krav på innehåll och ramar. Det finns en risk att uppdragstagaren försöker åstadkomma ett resultat som visar att uppdragsgivarens plan på ny etablering inte får några negativa konsekvenser för miljön. Möjligen skulle man komma ifrån detta problem genom ett system där en oberoende instans utser utredare och även avgör hur omfattande utredningen ska vara.
Kungsörnen och rovdjurspolitik
Regeringens särskilde utredare Åke Pettersson presenterade den nästan färdiga rovdjursutredningen där förutom de stora rovdjuren även kungsörn ingår. Utredningen ska kunna ge en verklighetsbild som de flesta kan ställa sig bakom. I utredningen nämns även vindkraften, att vi ska vara observanta på vilka effekter en storskalig utbyggnad av vindkraft kan få på den nordiska kungsörnspopulationen. Utredningen har breda direktiv och en uppgift är att lyfta fram rovdjurens roll för den biologiska mångfalden. Utredningen kommer även att föreslå att förberedelse till jaktbrott ska kriminaliseras vilket idag inte är fallet, detta som ett led i att komma åt den ibland omfattande illegala jakten. Utredningen hade dock totalt missat att olaglig jakt på kungsörn även förekommer i södra Sverige om än i mindre omfattning än i norra Sverige. Rovdjurförvaltningens organisation kommer att ses över, det regionala förvaltandet förväntas öka men enligt utredaren ska det ändå inte vara frikopplat från nationella konventioner och mål för rovdjurspolitiken. Sverige måste dessutom följa de direktiv som är fastställda av EU och Naturvårdsverket har idag ganska knappa resurser för att arbeta med detta medan länsstyrelserna har större resurser. Här är istället bristen att vägledning saknas vilket lett till att arbetssättet i de olika länen har stor spridning.
Enligt utredningen tas omkring 1 000 renar av kungsörn årligen, antalet örnslagna lamm är försumbart och örndödade hundar är mellan 0-5 per år. Rovdjursersättningen är idag arealbaserad och oavsett skador utgår ersättning. Detta system är dåligt enligt utredningen, som hellre ser en starkare koppling till antalet föryngringar i respektive område. Skador kan dock uppkomma utan att kungsörnen föryngrar sig i ett område, till exempel genom att ungörnar under vissa delar av året uppehåller sig i en trakt. Detta är därför något man måste fundera vidare på.
I ämnet kungsörnspredation nämndes under symposiet en studie i Jåkkåka som visade att av 1 615 renkalvar med radiosändare dog 75 individer varav kungsörnen dödade 4 av dessa. Från en studie på Gotland framkom att kungsörnsskador på får går att undvika med relativt enkla åtgärder. Till exempel om lamning sker i anslutning till fårhus eller under bevakning av herde eller fårhund. Ersättningsutbetalningar på Gotland illustrerar kanske mer var de som får ersättning bor snarare än verkliga problemområden. Åtgärdskrav för att förhindra skador för fårägare vid skadeersättningar borde också vara en rimlig framtida modell. För att få proportion på problematiken bör framhållas att hundar är ett större problem för fårnäringen än vad kungsörn är. Det är kanske rimligt att hundorganisationer fonderar för att ersätta hundrivna får. Under symposiet visades även att korpar och kråkor egentligen inte dödar lamm som ofta påstås. Myterna om kungsörnens predation är många, för att motverka detta är det även viktigt att vi inte spär på myter om andra, idag mindre skyddsvärda arter.
Sekretess ett problem
Att dokumentera känsliga arters förekomst är viktigt. Samlad information om detta kan användas för att enklare och snabbare kunna förutsäga eventuella situationer och förlopp och sätta in åtgärder samt att lättare kunna sammanställa förekomster. Men med fördelarna kommer också nackdelar. Naturvårdsverket är huvudman för nystartade Rovdjursforum som är en internetbaserad databas med rovdjursuppgifter från hela landet. Systemet har dock svagheter ur teknisk säkerhetsaspekt (även Pentagon har dataintrång, som någon uttryckte det!) Behörighetsutdelning är inte heller helt självklar – vilka ska ha tillgång till databasen? Offentlighetsprincipen är till för att myndigheter ska kunna granskas i ett rättssäkert samhälle och hur starkt sekretesskydd känsliga arter i detta system har är osäkert. Allmänt gäller att en sekretessbelagd handling hos en myndighet endast är ”hemlig” efter att en särskild prövning ansetts ha tillräckliga grunder för det. Eventuella avslag kan därefter överklagas i domstol där regeringsrätten är slutlig instans. Rättspraxis saknas idag. Egentligen är det här ämnet alltför stort för att på några rader beskriva.
Skogsbruket ett hot
Enligt rovdjursutredningen får skogsbruket effekter på kungsörnsbeståndet, dock inte alltid av ondo då örnar behöver öppna ytor. Naturvårdshänsyn i skogsbruket, till exempel i den fjällnära skogen är mycket viktig i bevarandet av kungsörn, menar utredaren.
Skogsbruket måste ändå ses som ett generellt hot mot naturvärden och i många fall direkt mot kungsörn. Under fjolåret avverkades 77 miljoner m3sk (hela träd) i Sverige. En yta motsvarande knappt hela Gotland avverkas årligen i Sverige. För kungsörn är dock inte enbart de enskilda boträden av betydelse, födotillgång är beroende av biologiskt värdefulla skogar. Endast örnars risbon är enligt lag skyddade och avverkning intill dessa är olaglig under häckningstid. Men det är ett otillräckligt skydd och erfarenheterna visar att myndigheter sällan använder andra verktyg de har för att bevara häckningsplatser. Hittills har ingen boträdsfällare själv fällts.
Den gotländska skogen skiljer sig från övriga landet och fick särskild uppmärksamhet. Genom att skogsbruket på Gotland in i sen tid karakteriserats av plockhuggning finns åldriga träd som saknar motstycke i nästan hela södra Sverige. Länsstyrelsernas nya skogsstrategi uppmålas ofta som hot mot skogsbruket och för att vara för naturvårdsambitiös. Så är dock inte fallet. Tvärtom är målet att öka det kommersiella skogsbruket betydande och i gengäld avsätta några procent som skyddad skog. Skogsbruket på Gotland har blivit aggressivare på senare år. Om endast tjugo år antas skogen bestå av planteringar med förlorade naturvärden – och länsstyrelsen medverkar alltså aktivt till detta. Denna utveckling riskerar påtagligt att öka fragmentiseringen i landskapet och leda till att känsliga arter försvinner. Det är alltså mycket angeläget att lyfta fram problemet och agera NU – för att bevara de kvarvarande gammelskogarna för framtiden.
Måns Hjernquist & Magnus Martinsson
Sammanfattningen ovan publicerades också i Vår Fågelvärld nr 7, 2007.
|
