Den 25 juli är Sundregruppens märkstart för hösten och Robert Kavhed (ansvarig märkare), Peter Sylvén, Johan Törnvall och Anders Nissling, Pelle Kavhed och ….var gänget som drog igång säsongen. Själv var jag nere på semester men går på som märkare den29 juli.Men nattsömnen var inte den bästa och i stället för att ligga och åma mej åkte jag ner för socialisering och kalibrering. Fångsten hade pågått i drygt en timme när jag på burgkantens sydvästkrön tubar in vad jag först upplever som en skärpiplärka. Solen har just gått upp och skuggorna är långa och ljuset långtifrån optimalt. Fågeln sitter väl stilla på kanten med ryggsidan mot men med huvudet i profil och någonting i proportionerna känns fel för en skärpiplärka. Jag börjar fundera på alternativ och tänker ganska snabbt på alpjärnsparv och kollar extra noga på om jag kan se något ljust vid näbbroten trots det dåliga ljuset.

Det närmaste “alper” en alpjärnsparv kan hitta här på Gotland! Hoburgsklippan den 25 juli. Foto: Lars Anmark.

När den vrider upp och jag anar en ljus näbb bas och rostfärgade stråk på bukflankerna säger jag att jag tror att det kan vara en alpjärnsparv jag ser. Gänget, som inte varit särskilt intresserade av min ”skärpip” får nu fart och kan konstatera samma sak som jag och fler artkaraktäristika kan säkras. Efter 10 minuter lättar fågeln och försvinner nerför klippkanten och är borta. En härlig ”high five” med ringmärkargänget även om Robert, med all rätta, tyckte att fågeln stulit uppmärksamhet från hans intressanta unga talgoxar som utsatts för fjäderparasitangrepp.

En lurig lokal där fåglar lätt “försvinner” in över klippan. Foto: Fredrik Anmark.

Fågeln larmas ut efter mycket om och men (väldigt dålig mobiltäckning där nere). Allt fler skådare anlände men först efter två timmar återfinner jag fågeln nu i sydostbranten i betydligt bättre ljus och alla närvarande kan njuta av alpjärnsparven som fint födosöker i burgkanten. //Roger Mellroth