Efter fredagens och lördagens bitande kuling vaknade vi idag till en underbar höstdag med svag bris samt sol från en klarblå himmel. Det svänger verkligen fort vädermässigt. Vid samlingen utanför Hall kyrka visade det sig att 24 personer slutit upp till utflykten. Fullständigt underbart! Efter lite introduktionsprat om socknen och främst området vi skulle vandra igenom, förflyttade sig sällskapet ner till parkeringen vid Harudd. Vi började med lite spaning västerut från staketgränsen vid beteshagen. Ett hav med endast svaga krusningar där flockar med storskrake, gräsand, skedand, bläsand, stjärtand och kricka beskådades. Tack vare den ganska svala luften kunde de tre havsörnar som höll till nere vid Hasselriv beskådas fint. Efter ett tag valde de att dra sig österut in över strandskogen.

En ung havsörn, men vid ett annat tillfälle. Foto: Per Smitterberg.

Vi gick nu in genom hagen och drog oss över ängen upp för den gamla strandvallen, till ”våning två” på sträckan genom den glesa strandskogen. Komna en bit söderut har man fri sikt ner till viken och havet. Här stod ett litet gäng gråhägrar samt tofsvipor och ljungpipare. Vi fortsatte söderut och fick höra en spillkråkas varnande inne från skogen. Det mesta som hördes och sågs var kungsfåglar, blåmes, svartmes och enstaka rödhakar. Ute på det första öppna fältet seglade två fina sparvhökar samt en tornfalk. Alltid kul med rovfåglar.

Stigen gick nu neråt mot stranden igen och efter att vi passerat det sumpiga agkärret, nu i stort sett torrt gudskelov, kom vi ut på stranden vid Hasselriv. Eftersom vandringen gått i maklig takt var det många magar som kurrade varför gänget satte sig på den fina yttre strandvallen. Men innan vi fick ner våra ändor svepte dagens överraskning raskt förbi. En kungsfiskare! Den satte sig en kort stund på en större sten innan den flög vidare norrut längs stranden. Läckert och överraskande! Under fikapausen flög en ung silltrut söderut. De är verkligen trutarnas fullblod, smäckra i kroppsformen. En lång och härlig rast med slöspaning och mycket prat avslutades sen med återtåg till parkeringen, förutom ett litet nyfiket gäng som ville se hur det ”såg ut bakom hörnet av udden”. Vi andra vandrade åter och det tycktes som att gruppen var nöjda med en fin och skön söndag i naturen. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.